Inlägg publicerade under kategorin
Fredag, arbetsveckan slut.
Nu väntar två dagar utan tvång och klocka.
Nu finns tid att njuta.
På kvällen något gott att äta.
Till maten ett gott vin.
En njutningsstund vid bordet.
Tända ljus.
Bakgrundsmusik.
Balsam för kropp och själ.
Bind en bukett av minnen,
en vacker av rosor full.
Plocka bara av de bästa,
knyt samman med trådar av guld.
Bind en bukett av minnen,
från hemmet och soliga dagar.
Ta inte med törnen,
av dem nog jorden har.
"Nu vilar vind
Nu slumrar mörka vatten
Nu falnar glöd
Nu faller dag
till ro.
En kort sekund
Nu stillnar tid
Nu saktar livet stegen
Nu stiger dröm
Nu tystnar äng
och skog.
en tyst minut
en liten stund
låter sig livet hejdas.
Nu sover jord
Nu blundar solens öga
Nu kommer natt
Nu faller dag
till ro"
Vårt liv är en vindfläkt,
en saga en dröm!
En droppe som faller
i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens
färg en minut
Brister och faller
och drömmen är slut.
Till en som älskar molnen.
molnen som går fram och tillbaka,
Såsom du älskar jag molnen
drivna av vinden,
som våra liv också
är drivna av vinden.
Moln som är ensamhet.
Moln som är gemenskap.
Tunga moln som vill lämna lasten,
såsom vi vill lämna ibland.
Skira moln som seglar i solen,
som våra drömmar alltid
seglar i solen.
All vår lycka i livet
kan ingen ana,
ingen kan fånga och hålla den kvar.
Den seglar som molnen.
Att segla är nödvändigt.
Att leva är icke nödvändigt.
Såsom du älskar jag molnen,
molnen som finns och förändras -
och plötsligen inte finns.
Nyss var det sommar och sunnanvinden smekte min kind.
Sen kom hösten med kall och isande vind.
Så kommer nordan,
blåser bort alla blad och skakar ner all mogen frukt,
det gör ingen människa glad.
Men björkarna står så stolta med guldlockar i sitt hår
och vi människor längtar redan till nästa vår.
Men se på de vackra astrarna i sin färggranna höstrabatt.
Björnbären blir så söta efter en frostig natt.
Klarröda lyser rönnarnas bär och vi förstår
att snart är vintern här. ur häftet.
Av: Gunvor Emilson.
Jag möter din blick för en kort stund
Jag ser sorgen Du ler,
men vad hjälper det?
Ögonen befinner sig i sorgens landskap.
Eller om det är förtvivlan
Du kämpar hårt för att dölja känslorna
Vägrar att låta någon se tårarna
Men jag förstår din sorg
Jag har ju varit där jag också
Jag vill inte trösta dig för det hjälper dig inte
Det du behöver är tid att gråta
Sorgen kräver utrymme
Den tar plats och den måste få finnas i ditt liv
När tiden är mogen kommer du åter att le
men på ett ärligare sätt...
Av: okänd.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|